Talgoxe

Parus major

Den europeiska förekomsten av talgoxe är stabil enligt BirdLife International. Talgoxen är en av våra vanligaste fåglar, både vid fågelmatningar och som holkfågel. Den gula undersidan, de vita kinderna och det svarta huvudet och haklappen som fortsätter ner på buken, gör den lätt att känna igen. Honan har likadan dräkt, men den svarta strimman på undersidan är smalare. Ungfåglarnas dräkt är mattare i färgen. Talgoxen är en stann- och häckfågel, men vissa år kan den utvandra i stor skala och övervintrar då i Nordsjöområdet. Den besöker gärna trädgårdarnas foderplatser, hängande jordnötsmatare, fettfoder eller fröautomater och kör bort mindre mesar. Den äter också på marken.

Talgoxe

(Parus major)

"Talgoxar äter gärna vid foderautomater och de älskar kaloririka jordnötter"

Storlek: 14 cm

Vikt: 14 – 22 g

Förekomst: Skogsmark och trädgårdar.

Bo: Boet byggs i håligheter, av mossa och torrt gräs och fodras med hår och fjädrar. Talgoxar häckar gärna i holkar med 32-34 mm håldiameter.

Ägg: 5 - 12 vita ägg med rödaktiga fläckar. En, i några fall två, kullar.

Föda: Dieten varierar med årstiderna. Under sommaren äter de huvudsakligen insekter, spindlar och små sniglar, under hösten gärna fröer och frukt. Under vintern ätes mest fröer, såsom bokollon och lönnfrön. Den besöker gärna våra fågelmatningsplatser.

Läte: Varierad sång, mest välbekant är vårsången, som kan börja redan under soliga dagar i januari si-si-tu, si-si- tu eller i en enstavig variant si-tu, si-tu.